Martin Eriksson på tidningen Metro ska under två veckor förklara varför förstagångsväljare (och de som inte röstar) ska göra det. Hur då? Genom att förolämpa dom!
I första artikeln, ett uppslag på sidan 2-3, skriker huvudrubriken “En av fem röstskolkar”. Just det – den som inte röstar skolkar, precis som ett barn. Om du väljer att inte delta i riksdags– och kommunalval är du en skolkande liten snorunge.
Martin Eriksson fortsätter:
“Jag tror inte ni är lata och ointresserade, jag tror att ni sett och hört vad politikerna har gjort – och kommit fram till att ingen är värd er röst. Det finns ett problem bara: det är fegt.”
Aaah, jag förstår. Dom är skolkare och fegisar. Martins sandlådeargumentation fortsätter:
“Finns det inget parti som du tycker passar dig, tuff skit – du får välja det som är minst dåligt.”
Om vi summerar Martins “skäl” till att du, jag och alla andra ska rösta så är det för att det är bara fega skolkare som inte gör det. Passar inget av de nästan identiska partierna just dig – då är skiten tuff, precis lika tuff som Martin “The Enforcer” Eriksson.
Fast det är plötsligt helt okej att blankrösta också:
“Och hittar du verkligen inget parti, rösta blankt och visa att du tycker att politikerna inte passar dig.”
Fast en blankröst kallas väl nuförtiden “ogiltig”? Vad är skillnaden mellan en person som lägger en ogiltig röst och en som inte röstat alls? På vilket sätt deltar en blankröstare (till skillnad från en sådan där feg skolkare) i den demokratiska processen?
Att rösta i Sverige är en rättighet, men många blandar ihop det med ord som “skyldighet” och “måste”. Förra valet satt en stackars tjej i tv-soffan och försökte försvara sitt val att inte rösta, för att hon inte var intesserad av att köpa partiernas åsiktspaket. I ett land där människor på fullaste allvar säger saker som “Vi röstar på sossarna i valet – det är liksom en tradition i vår familj” har jag svårt att förstå det hyckleri om omger riksdagsvalet.
Det är inte så att vi – som Martin Eriksson påstår – var fjärde år röstar fram 349 ledarmöter som ska fatta beslut åt oss. Vi röstar på en ideologisk grupp som redan har valt ut sina representanter åt oss, alla främlingar.
Hur kommer Metro att fortsätta sin kampanj för ökat valdeltagande? Jo, del två: 100 personer berättar varför just dom röstar! Det finns absolut inga likheter med den artikeln och kvällstidningarnas “fem personer svarar på vagt formulerad fråga med så få ord som möjligt”. Och det är absolut inte ett billigt knep att fylla ut ett uppslag i tidningen.