För ett par veckor sedan skrev Christopher i kommentarerna till en av mina poster följande:
Alla frågar mig “Vad ska de göra därnere? Hur ska de försörja sig?” och jag vet inte exakt vad jag ska svara. Så skriv gärna lite om det.
Varpå jag svarade:
Jag har redan svarar på dom frågorna i mer än ett halvårs tid, om och om igen. På sista frågan kan du ju alltid säga “det har du inte med att göra”...
Christopher påpekade i ett annat sammanhang mejlledes, helt korrekt, att när han ställer en genuint ärlig fråga hoppas man inte på att få den typen av avvisande svar. Min irritation över frågorna, som för övrigt ingen av dom som läser min blogg har tagit upp, är den tydliga undertonen av “hur i allsin dar ska ni klara av det här?”.
Christopher och alla andra av mina vänner har bara varit postiva och glada för vårt sjumilakliv till Australien, så det var ingen av er jag var arg på.
Christopher, eftersom jag lät min frustration gå ut över dig “offentligt” så ber jag också om ursäkt offentligt. Förlåt!