Martin Eriksson på tidningen Metro ska under två veckor förklara varför förstagångsväljare (och de som inte röstar) ska göra det. Hur då? Genom att förolämpa dom!
I första artikeln, ett uppslag på sidan 2-3, skriker huvudrubriken “En av fem röstskolkar”. Just det – den som inte röstar skolkar, precis som ett barn. Om du väljer att inte delta i riksdags– och kommunalval är du en skolkande liten snorunge.
Martin Eriksson fortsätter:
“Jag tror inte ni är lata och ointresserade, jag tror att ni sett och hört vad politikerna har gjort – och kommit fram till att ingen är värd er röst. Det finns ett problem bara: det är fegt.”
Aaah, jag förstår. Dom är skolkare och fegisar. Martins sandlådeargumentation fortsätter:
“Finns det inget parti som du tycker passar dig, tuff skit – du får välja det som är minst dåligt.”
Om vi summerar Martins “skäl” till att du, jag och alla andra ska rösta så är det för att det är bara fega skolkare som inte gör det. Passar inget av de nästan identiska partierna just dig – då är skiten tuff, precis lika tuff som Martin “The Enforcer” Eriksson.
Fast det är plötsligt helt okej att blankrösta också:
“Och hittar du verkligen inget parti, rösta blankt och visa att du tycker att politikerna inte passar dig.”
Fast en blankröst kallas väl nuförtiden “ogiltig”? Vad är skillnaden mellan en person som lägger en ogiltig röst och en som inte röstat alls? På vilket sätt deltar en blankröstare (till skillnad från en sådan där feg skolkare) i den demokratiska processen?
Att rösta i Sverige är en rättighet, men många blandar ihop det med ord som “skyldighet” och “måste”. Förra valet satt en stackars tjej i tv-soffan och försökte försvara sitt val att inte rösta, för att hon inte var intesserad av att köpa partiernas åsiktspaket. I ett land där människor på fullaste allvar säger saker som “Vi röstar på sossarna i valet – det är liksom en tradition i vår familj” har jag svårt att förstå det hyckleri om omger riksdagsvalet.
Det är inte så att vi – som Martin Eriksson påstår – var fjärde år röstar fram 349 ledarmöter som ska fatta beslut åt oss. Vi röstar på en ideologisk grupp som redan har valt ut sina representanter åt oss, alla främlingar.
Hur kommer Metro att fortsätta sin kampanj för ökat valdeltagande? Jo, del två: 100 personer berättar varför just dom röstar! Det finns absolut inga likheter med den artikeln och kvällstidningarnas “fem personer svarar på vagt formulerad fråga med så få ord som möjligt”. Och det är absolut inte ett billigt knep att fylla ut ett uppslag i tidningen.
Jag läser inte Metro så ofta nu för tiden med tanke på att jag inte kommer i kontakt med tidningen för det mesta, men de gånger jag har skummat igenom den så har den mer eller mindre slagit mig vara en “grönare” variant av vilken kvälls- “skvaller” blaska som helst. I och med detta förser naturligtvis de, likt de andra kvällstidningarna folket med lite snedvriden och egentligen ganska vinklade inlägg och nyheter och jag förvånas inte alls att en tidning som tar Linda Skugges artiklar på allvar och trycker dem som krönikor eller liknande faktiskt tillåter och står bakom argumentation som Martin Eriksson lägger fram.
Av det som du har skrivit här så har jag svårt att se detta som något annat än en lindrigare form av hets mot folkgrupp. Med detta menat att han, av vad som faktiskt kan tolkas in i det han säger, försöker provocera fram en reaktion åt det hållet han tycker är lämpligast, utan hänsyn av vad vederbörande “fegis” har att säga om saken.
Enligt vad jag har förstått när det gäller den här återkommande röstningen så har vi i stort sett inte många fler alternativ att tillgå än senaste valet eller det innan och så vidare. Många kanske helt enkelt är trötta på vad som händer rent politiskt, och inte längre har någon som helst tilltro för de gamla uvarna som sitter i sina respektive partier, käbblandes sins emellan och smutskastandet fram och tillbaka. Kanske vi behöver något nytt att se som ett alternativ och att rösta på det som är minst undermåligt helt enkelt inte är något alternativ överhuvudtaget, därav blankröst eller utebliven röstsedel. Oavsett anledning så verkar det som att den här snubben, Martin Eriksson, egentligen inte vet ett skvatt av vad andra människor anser om saken ( och bryr sig tydligen inte heller om att ta reda på det ) men ändå anser att han har rätten att i media mer eller mindre stampa ned på dem som han faktiskt inte verkar ha någon som helst insikt om.
Bravo Metro för ni ställer upp på något sådant.