h3. The Grudge: original 4/remake 2
Efter envetet tjat från Michael har jag hyrt även den amerikanska nyinspelningen av Ju-On. Ett par viktiga saker att påpeka: båda filmerna är regisserade av Takashi Shimitzu och båda filmerna spelades in och utspelas i Japan. De stora skillnaderna är att nästan alla huvudpersoner är utbytta mot amerikaner och att historien har stuvats om lite för amerikansk publik (bland annat en pojkvän vars enda funktion är att ge Sarah Michelle Gellar en ursäkt att återvända till huset).
En kvinna och hennes son har mördats i ett hus och egentligen bara en sak är klar; kliver du in i huset är det kört. The Grudge, som översatt till svenska blir att hysa agg mot någon, är en skoningslös kraft som aldrig ger sig förrän du är död. Och när jag säger att den inte ger sig, då menar att den fan aldrig ger sig. Båda filmerna skrämmer, men där originalet med sin uppbrutna berättarstruktur inte ger oss tid att hämta andan, tar den nya filmen och förklarar, och förklarar igen, så att vi verkligen förstår vad som händer.
Det finns också CGI-effekter i den amerikanska versionen —som används sparsamt— men varenda gång dom dyker upp bryts illusionen och “jag tittar på film” dyker upp i tankarna.
Mullholland Drive: 4
Jag såg David Lunchs Mulholland Drive på bio och jag blev inte besviken. Filmen lämnar dig totalt förvirrad — och mycket nöjd.